2 - 1

NHL-schemat fortsätter för Ältas stoltaste och starkaste. Denna kväll stod Tyresö/Hanviken på motståndarsidan. Ett lag med många spelare som skulle kunna spela i en ålderskategori högre upp, men ändå med en testosteronnivå i klass med pubertala fjortisar på speed. Detta både om man var på isen eller stod i båset.

Matchen började ganska jämnt, men med T/H lite i förarsätet främst beroende på osannolikt slarvigt spel från vår sida. Puckar tappades till höger och vänster oavsett om vi var under press eller inte. Vi drällde med pucken vid egen blå där vi flera gånger enkelt bara skulle kunna ta oss ur zon men misslyckades vilket så klart ledde till farliga lägen och längre perioder i försvarsposition. När vi väl försökte ta oss ur zon mer rejält så gjordes det med indianare efter indianare mitt upp i zon till en väntande motståndarback som bara kunde avancera mot mål. Som tur var för oss så hade de inte plockat in några Ovechkin i uppställningen samtidigt som vi skickligt nog hade placerat Tobbe längst bak som var nästan omutlig denna kväll trots att matchen även var lite konstig för honom. Puckarna stoppades, men fastnade inte i utrustningen utan det blev mycket returer och liknande. Vad gör väl det så länge de inte passerar mållinjen? Vi kom dock upp i ett antal kontringar i början av matchen och hade en del farliga lägen och en av dessa kontringar resulterade även i mål då Ola tog sig in i zon och passade till Dagge som flyttade pucken vidare till Roos som skickade in den i mål. Efter drygt halva första perioden tog vi oss upp i ett anfall igen och då var det Rudan som serverade Niklas som stänkte in 2-0. Inte helt rättvist kanske. Innan perioden var till ända lyckades vi med att misslyckas så pass mycket att T/H kunde få ett lite för bra läge så att inte ens Tobbe kunde stå emot. 2-1 till oss i paus, vilket kändes lite som en vinst. Vi pratade om att vi alla behövde steppa upp rejält inför andra för att detta skulle gå vägen. Tyvärr verkade vi vara oförmögna att förbättra oss denna kväll då det fortsatte lika dåligt. Efter fem minuter drabbas vi av matchens första utvisning. Efter bara några få sekunder i boxplay gruffar Jonas och en T/H-spelare lite(eller lite mer än lite) varpå den testosteronstinna motspelaren börjar prata lite väl mycket och högt om kvinnliga underbältetkroppsdelar. Detta uppskattas inte av de randiga som delar ut 2+5+20(dvs match). Tvåminutrarna kvittas och vi får spela nästan två minuter i fyra mot fyra och därefter tre minuter i powerplay. Detta hjälper oss inte särskilt mycket, möjligtvis att freda vårt eget mål för framåt skapades det inget. När motståndarna var fulltaliga hade vi i alla fall lyckats spela av halva andra perioden. De avslutande tio minutrarna såg likadana ut, men med kanske ytterligare lite hårdare press mot mål från T/H. Vid ett par tillfällen försökte de trycka in både puck, målvakt och flytta buren för att få in pucken. Domarna accepterade mycket riktigt inte detta som ett sätt att göra mål vilket renderade i ett antal primalskrik från motståndarbåset. Med bara två och en halv minut kvar hakar vi oss ända in i utvisningsbåset vilket blir ett gyllene läge att plocka målvakt och få spela sex mot fyra. Vi står emot bra och efter en dryg minut måste de haka tillbaka vilket gör att vi klarar att hålla undan på något sätt.

Summa summarum gjorde det inget att vi inte lyckades förbättra oss denna kväll, för av någon märklig anledning lyckades vi vinna ändå trots en riktigt svajjig insats. Rent spelmässigt tror jag att detta var bland det sämsta jag varit med om att vi har presterat.